...........

Blir så less. varför sätter man sig i situationer man inte kan ta sig ur? Och varför ska det aldrig sluta vara så förbannat komplicerat. Allt trasslar runt och jag vet varken, fram eller bak. Inte heller upp eller ner för den delen.

Mycket (det mesta) som skulle bli det bästa. Hösten skulle bli one of a kind. Nog för det har väl blitt det, men inte på ett enda sätt som jag hade tänkt. inte heller som jag hade trott..

Det mesta började ju kanon. eller ALLT började jätte bra.
Hade tagit mig förbi stora hinder, mindre hinder. alla hinder. Hade samlat ihop alla bitar av mig själv..tagit rätt på allt trasigt som låg i spillor. Limmat ihop resterna och var nöjd med vad jag kommit att vara. Jag såg allt med nya ögon. Såg nya helt underbara människor, nya möjligheter, såg en ny start på allt skrot.
Jag svävade på.. Allt tycktes gå min väg.
Men som man brukar säga.. LUGNET FÖRE STORMEN.

å herre gu va trist allt känns i kväll.
äh. hörs när jag har bättre saker att skriva om.