började fin fint....

Här har vi en bild på hur söndagen avslutades. Vi knäppte v28+0 bilden

La oss och sedan hände det grejor.

Jag fick en stor blödning och så rädd som jag var just då har jag nog tamejsjutton aldrig varit tror jag. Slutade med att vi åkte upp akut på sjukhuset där de gjorde diverse undersökningar och stack nålar i mig.

Visade som sagt att jag hade haft en kraftig blödning, delvis från livmodertappen. Nu hade det slutat att blöda och bara levrat blod kom ut.

Här kan man iallafall glömma nått som heter privat.

En läkare ville se hur mycket jag blött medans vi åkt upp till sjukan och då tänkte jag att jag kanske skulle upp på toan för att ta lös lill-trosskyddet som jag hade stoppat dit i all hast, för inte hade jag några bindor hemma heller. Men innan jag knappt hunnit att tänka hur hon ville att jag skulle göra så hade hon dragit ner brallan och drog i trosskyddet för glatta livet.

Nu var det inte bara hon och jag där utan en hel hög med barnmorskor, läkare och allt var det var.

Tur man inte är allt för pryd själv...

Iallafall så satt det på sånhär ctg över magen för att hålla koll på hjärtat och sammandragningarna.

Vi blev inlagda.

Under natten så gjordes de i omgångar ctg-mätningar som visade att jag hade sammandragningar väldigt ofta. De gjorde inte speciellt ont men var väldigt obehagliga. Jag fick även en kortisonspruta, rakt in i skinkan, som skulle skynda på lungutvecklingen på lilla frö. Här hade jag egentligen inte fattat hur pass "allvarligt" det var.

Bilden här under är på finsängen som Älskling fick sova i. En tältsäng som man drog ner från en typ bokhylla.. Han ser inte allt för njutandes ut sådär på morgonkvisten, men ryggskott-diskbråck-muskelskadad rygg.

lilla fröt som mår bra inne i magen, men som ändå oroar oss och doktorerna då sammandragningarna inte vill ge med sig. pga av blödningen så ville de tydligen inte ge mig en briccanyl-spruta som verkar lugnande för livmodern som i sin tur då skulle minska sammandragningarna..

Till frukost fick jag lunch. För att de hade låtit oss sova över frukosten iom att vi hade vart i full action hela natten. Det bara vattnades i munnen när jag såg vad som bjöds. Eller?

Vi blev ompysslade av daddyP som undertiden jag åt fulle-lunch for hem och packade ihop lite grejor iom att vi ej visste hur länge vi var tvingade att vara kvar. Jag blev såklart kvar på sjukan med sladdaar och dosor och spännband och nålar å en förjävla obekväm säng som gav mig värre ryggvärk än vad jag haft innan.

Den här gången så hade jag sammandragningar var åttonde minut, men fortfarande inte så kraftiga att de gjorde ont, utan mest besvärliga och obehagliga. de pratade vidare om biccanylsprutan iom att jag hade slutat att blöda så borde det gå bättre.

Jag hade här legat ner stilla, förrutom toa besök i ungefär 17 h och de var visst inte alls bra att sammandragningarna fortfarande kom hela tiden, å med så pass jämna mellanrum.

De kopplade bort ctg:n och jag fick fortsätta vara lugn och stilla.

Efter någon timme så kopplades den på igen och då var allt lugnt. Bara någon fjuttig sammandragning som var helnormal.

Nattpersonalen kom och gav mig min andra spruta med kortison. Och när sköterskan sa:

Ja, det är ju bra att vi har förberett barnet så gått det går ifall vi måste förlösa dig.

Det var då som jag verkligen fattade att shit, det kan hända mer än bara detta. Och jag blev nog lite skraj igen. Trots att jag ändå var lugn eftersom sammandragningarna hade avtagit.

Men det var när orden kom så rakt på,IFALL VI MÅSTE FÖRLÖSA DIG.

VA?

jag ska för sjutton inte föda nått nu..

Och det gjorde jag inte heller.. än så länge och så ska det fortsätta.

Här är min finfina sambo, älskling och kommande pappaPeter. Han är underbar och var så fin och jätte bra hela tiden.

Tack för att du är du och för att du får mig att må så bra.

Här har vi fått sista sprutan MEN sammandragningarna har avtagit.

Fröt och jag hade en liten allvarlig samtalsstund där h*n där inne lovade att hålla sig fast med sina små armar och ben så länge den bara kan. Och jag ska knipa och knipa ifall den skulle få för sig att prova trycka sig ut igen.

Inte förrän i slutet av mars skulle den få tillåtelse att komma ut till oss.

Så stanna ett tag till lilla hjätegryn. Vi längtar mycket efter dig men än så länge vill vi faktisk inte träffa dig.

Du får allt ta å biffa på dig lite till.

ca 1240 g kärlek bor i min mage nu.

Och lite till måste det bli innan det är dags.