tänk vad man kan avsky att bara slappa.
Jag är egentligen en slapp-älskare. Jag gillar att gå runt i mjukiskläder och bara vara, särskilt på söndagar.
Jag kan nöja mig med att bara vara så en hel dag. Peta på med det mest nödvändiga och sedan fortsätta att bara vara.
Men nu sista tiden, ännu mera märkbart sedan jag blev sjukskriven, så klarar jag inte av det.
Jag tror att det beror på att jag INTE FÅR göra ansträngande saker.
Det är lättare när jag själv väljer att inte göra det, men nu är det ju inte ett eget val.
Jag sysselsätter mig med lättare saker som att plocka.
plocka plocka plocka.
och det är så tråkigt.
För man plockar ju färdigt efter ett tag.
Nu har jag gjort det jag hade tänkt att jag skulle göra när Peter var borta.
Jag har dammsugit, torkat golven, hängt tvätt. Skurat toaletten flyttat runt på lite grejor där inne och sedan har jag legat på soffan.
Jag har funderat ut middagen och jag har plockat undan på nattduksborden.
Jag har inget mer att göra nu.
(förrutom att jag vill vill vill få bort julkartongen och det andra som också ska ner i förrådet. Jag behöver också gå med alla kartonger, flaskor och andra saker som ska sorteras.)
Men det är väl bara att lägga sig här på soffan igen då. Och hoppas att det inte drar ut på tiden allt för mycket för P. Så jag iallafall kan få sällskap i min tristess.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar