Just nu känns det som om dagarna står näst intill stilla, samtidigt som de rusar förbi som en grisblink. När jag ligger i sängen på morgonen och tänker att det är ännu en ny dag så känns det som en evighet innan jag kommer att få krypa ner igen.
När jag står och krånglar med någon bokning eller när jag sitter i behandling och plockar ett ögonbryn så känns det som om jag inte tar mig någon vart.
När jag står och krånglar med någon bokning eller när jag sitter i behandling och plockar ett ögonbryn så känns det som om jag inte tar mig någon vart.
Men vips så sitter jag på bussen påväg hem.
Jag tror det beror på att jag tänker hela tiden på tiden, jag tänker på att det är hälften kvar, att det är lika många veckor till kvar tills vi får träffa den som gömmer sig där inne.
För dagarna går egentligen ruskigt fort, men inte så fort jag tänker på det.
haha, lite flummigt kanske?
Ibland kan det kännas som om jag inte har tillräckligt många timmar på dygnet?! Hur är det möjligt när det samtidigt känns som om dom är alldeles för många?
Kan bero på att vi har mycket att göra på jobbet, vilken är så otroligt roligt för jag känner att jag utvecklas som person dag för dag. Jag blir starkare och mer säker på min grej och jag antar utmaningar som jag inte hade gjort utan mina erfarenheter under detta år.
När man börjar kl 10 och slutar 19 så har hela dagen gått åt. Och det är då jag önskar att jag hade några extra timmar så jag även hinner med sådana små vardagliga ting som att bara hälsa på folk för en fika och lite update.
Det blir bara att man gör det absolut viktigaste för sedan vill man bara hem och krypa upp i soffan.
Idag har jag haft eld i baken och hunnit med en massa efter jobbet.
-prommis med Isofiso direkt när jag kom hem, han ser förövrigt ut som ett vandrade julpynt nu för tiden när vi är ute och går. Han har ett halsband som blinkar i rött och blått och ett reflexkoppel, så nog syns han allt.
- en maskin med tvätt är tvättade och hängd.
-middagen är lagad och äten och
-en maskin disk står och går för fullt nu.
-jag har dammsugit och tänt ljus
-vart iväg med soporna och lite sorteringsgrejor.
Nu ska jag koka en kopp the och krypa upp i soffan och längta efter Peter.
Hare.Haj
och du, ring mig.
1 kommentar:
hurru duru! Istället för att det känns som att tiden står stilla så NJUT av den ensamma tiden du får av resten av ditt liv :D Skulle jag ha vart du skulle jag ha sovit alla timmar som blir över...haha, ja faktiskt! För sen blire inte så mkt sömn på flera år och inga sovmornar :) Jag fattade inte vad folk pratade om när de sa åt mig att njuta av den sista tiden, vadå njuta? Man går o väntar och väntar, har krämper och det är tungt och jobbigt! Men försök :)
Skicka en kommentar