Han fick mig att skrika och sedan gråta..

att ta en kamp med en förbenad hund är inte skoj!

Vi kom just in från kvällspromenaden. Jag tänkte vara snäll och gå lite längre än vanliga turen. Iso var jätte duktig i början, drog inte särskilt mycket i kopplet utan nosade runt på marken kikade upp och siktade in sig på en ny kissig snödriva att lukta på. Men när han gjort både ettan och tvåan så tyckte han att han kunde sluta att vara matte till lags, slutade alltså att betee sig som en hund (för att vara mig till lags ikväll så krävdes det inte särskilt mycket. Utan mest bara vara som vanligt-> dra som en dåre i kopplet och fara kors och tvärs över gatan.
Men som sagt, han var färdigt med sitt och tänkte ställa till med ett jäkla ståhej.
Började med att dra (slita) sig fram i kopplet. Jag provade med att stanna och stå still, han börjar då så klart att bita och kraffsa på nått som ligger på marken, tillslut blir allt tråkigt och han lugnar ner sig och söker kontakt med mig. Vi fortsätter att gå, hinner ta tre steg så knycker han iväg i kopplet, 200 blås över en snö driva och ner på andra sida. Matte som nästan trodde att han skulle gå och lukta lite på kissfläckarna fick så hon teg när hon flög som en vante efter. För när man inte är beredd så går det verkligen inte att stoppa ( annat vore det som det var en mindre/liten hund som drog...)
Fick tillbaka honom till rätt sida om vallen. Satte mig ner på huk och klappade lite, gosade lite och fick honom alldeles underbart lugn och tänkte att nu borde det gå bättre.
Då börjar han såklart med sin favorit syssla när vi går i koppel och han tycker att han ska jäklas lite. Han BITER SLITER TUGGAR OCH DRAR i kopplet. Han morrar och har sig. Jag får honom att sluta (här ungefär börjar jag tycka att han är en hemsk odåga...) han stannar upp och kollar sig omkring och återupptar tuggandet igen..SUCK
Jag tänker så klart inte ge mig, så jag tar den fighten, och den fighten är lika lång som dom 100m som vi hade kvar hem. Väl hemma på parkeringen så får han världens tok anfall och kutar runt runt,och fortsätter med bitandet i kopplet och på mina händer när jag försöker att få honom att sluta. Hela tiden har jag försökt att vara lugn och pedagogisk,inte skrika utan lugnt men besämt säga NEJ, få honom att sluta och sedan göra något annat.. men nu höjde jag verkligen rösten och röt i, blev starkemannen och tänkte att du jäklar ska jag visa att det inte är någon ide att han håller på och jäklas med mig inte. Men tji fick jag för han kom lös hur halsbandet. (en variant av strypkoppel.) Jag vet inte r det gick till men någonstans i kampen om huruvida vem oss som bestämmer så kom han lös.
Och vips så var jag en lockades och låta glad på rösten matte.. (reflexvästen som han alltid har annars på sig glömde jag hemma hos "ögonbrynen" som jag var och fixade till. Så paniken att han skulle kuta ut på vägen och inte bli sedd var enorm...)
Han kutade fram och tillbaka.. 10 meter bort och sedan tillbaka till mig, men inte tillräckligt nära för att jag skulle kunna ta fast honom.. höll på i en evighet kändes det som. Men det vart nog inte längre än några minuter.. (tillräckligt för att skrämma slag på matte...)
tillslut fick jag på honom kopplet igen och jag kunde ta med honom in..

På väg upp i trappen kände jag hur läppen började skaka och några små arg,rädd, lättnads tårar kröp fram.... Jag var så himla arg. Och skrämd.
Visst har vi haft honom lös och han har komit till oss när vi ropat. Men nu var han uppspelt efter kampen vi hade så han hade ju hur mycket energi som helst..
Och nu tycker och tänker säkert många att ni ska göra si och så, men jag orkar verkligen inte höra på sånt just nu.. Vi får tillräckligt från alla håll och kanter.
Det som skrämde mig allra mest var ju såklart, tänk om han kutar ut på vägen, tänk om något händer honom nu när jag lyckade få honom att smita.

Och jag vet att man ska vara glad och berömmade när de kommer tillbaka, för att inte bli helt förvirrad.. vadå, jag kom ju tillbaka och matte är arg för det?!
Men hur lätt är det när man har haft världens kamp och tillslut bli vettskrämd.. men jag lyckades.. och det hela avlutades med lite nu-är-vi-vänner-mys..

Men under några sek där ett tag så var han till salu för en väldigt billig slant.
byracka.