jag är

trots allt som jag alltid varit och jag kommer nog aldrig ändras. Man borde lära sig av sina missar och inte göra om samma tabbar igen.
Men även fast jag vet att det finns en chans att saker och ting upprepas som så många gånger innan så låter jag mig själv falla och fastna.

två dagar på riktigt och jag struntar fullkomligt i om det är ren dumhet av mig att känna som jag gör eller om det kanske är värt varenda sekund av pirr.

jag vet om att det blir rent skit efter en chansning som inte blev som jag trodde. Men hur ska det gå om jag aldrig vågar chansa igen?

och jag vet att det är för mitt bästa och för mitt eget välmående.
men om detta är för mitt bästa och mitt eget välmående så är jag redo att ge, och blir jag tomhänt så har jag iallafall provat. och hur ska jag veta att det inte var mitt bästa och inte ett dugg bra för mitt välmående om jag inte provat att ge och tagit?

så le med mig, jag vet om att det är en risk. Men hellre leva i nuet och glädjas åt det som är.