fredag 25 februari 2011

ilar.

Häromdagen kunde jag nästan inte ta mig av bussen.
Nått attackerade mig inifrån, och eftersom man inte riktigt vet vad man ska känna när man får en värk så blir man ju lite nojjig.
kom tillslut av bussen och sedan stod jag där. Som ett fån.
Tur var att Lina stod där med mig.
Visste inte vart smärtan kom i från. Men jag kunde inte räta upp kroppen (stod som en krok) Och jag kunde nästan inte lyfta fötterna för att ta mig framåt.
Som tur är bor ju tantElin granne med busshållsplatsen. Så jag ringde henne och sa:
Jag tar mig inte från busshållsplatsen, kan du komma och hjälpa mig!
Hon måste nog ha trott att jag var helt galen.

Men Elin kom skuttandes hos stoppade in en stark arm under min och hjälpte mig framåt.
Tack.
Jag gick och småfiste och undrade om det här är värkar eller om det bara behövs ett toabesök?
Jag ringde såklart Peter som var på jobbet, sa att jag skulle ringa när jag vart på toa för att då kunna veta om det blev bättre av det.
Men innan jag hade tagit mig till toan så var peter på väg hem. Min älskling.

Väl hos Elin så fick jag äntligen sätta mig inne på tjotta och jag ska be å få tala om att det inte är lätt att skita på beställning. Nästan omöjligt ju. Känns som om man inte kan hitta pruppmuskeln ordentligt.
Men det släppte iallafall hyffsat.
Jag tror faktiskt att det kan ha vart lilla kissblåsan som var överfylld och att bebis sedan låg och tryckte lillkroppen mot den..

Resten av den där kvällen låg jag på soffan. Och det släppte helt tillslut.
Däremot så har jag både idag och igår haft som ilningar inuti min kvinnliga del av kroppen.
Kommer och går lite hur som helst. Men inte när jag sitter still, utan när jag är uppe och går.
Å det är inte lite det ilar till. Riktigt ordentligt, så man måste stanna upp och vänta ut det hela.
Får se hur bra det går att jobba i helgen.

Nu ska jag försöka pallra mig upp och ut med hunden.
(ska ringa karln och fråga om han är på g hemåt, för då kan ju han gå ut med lillfisen våran.)

Ha en bra helg.
hej.

2 kommentarer:

Erika sa...

När bebisen väljer att trycka hårt på både blåsa och på skiteri-maskinen, då känns det nästan som värkar. Har också haft en såndär dag, men då var jag hemma tack och lov! Ilningarna kommer även här, men det är väl dax för våra små att göra oss redo för att de ska komma till världen. Men visst känns det lite otäckt och spännande på en och samma gång när man måste stanna till för att det känns som att huvudet är på väg ut? :)

Tant Elin sa...

Men det var så lite så. Tant Elin ställer upp på det mesta. Både för mamma och frö. <3