Han busar och bits hårt. Och det gör ont, som fan, särskilt när han får ett sånt där mardrömsgrepp om fingret (helst runt nageln på nagelbandet...hua)
han håller ofta på att gå mig på nerverna, biter inte bara i mig, utan på köksstolarna, bädden, dörrkarmarna och kopplet. Kopplet är fan värst. han blir helt galen, helt vild när han upptäcker att han har kopplet runt halsen.. (ibland hinner man inte ens sätta fast det förrän han är där och sliter, andra gånger så kan vi ha vart ute länge och i trapphuset så ser han det där smaskiga kopplet) han sliter, morrar, sliter, gnager, drar, sliter och morrar. Och jag försöker korta kopplet så han inte kommer åt, då morrar han ännu mer och tycker det är skit kul att han får motstånd, det är då han upptäcker att det är min hand som tar bort kopplet, som utgör motståndet. och det är då han biter. och nu är det inte lite å-vad-gulligt-med-en-valp-som-naffsar-mig-lite-i-handen-och-oj-vad-det-killas. utan nu är det: NEJ-min hand-blir-piercad-akta-nej-FY- (med min mörkaste och mest bestämda röst)-lägg-av-vilken-hemsk-valp-vi har.
Men nu är det ju så att även fast han är rätt bedrövlig och hemskt irriterande jobbigt åbäke så är han ju lilla fina ISO ju. Och världens bästa lilla valp!
Mattes goklimp.
Så denna kamp mellan bitas eller att icke bitas har jag sysslat med nu ikväll.
Nu grissover FisIso och jag vill att Peter ska komma hem nu!
natti på er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar