Hej!

Jag heter Malin Hägglöf och jag är hudterapeut!!
JAG ÄR HUDTERAPEUT!
det är inte sant, igår klarade jag det sista provet, det praktiskta.
Dagen började bra, inga stormade yrande fjärilar i magen. Men så fort jag kom upp på skolan så började det leva om i kistan, kände mig alldeles yr och vimsig, snubblade på orden redan innan examinatorn kommit in i salen, tänkte att hur ska detta gå.
Började med massage, fick lotta en varsin kroppsdel och jag fick såklart säte och baksida ben. Benen är den kroppsdel som jag har minst koll på alla muskler, eftersom det finns så många olika. Men jag lyckades. Däremot kommenterade ex.läraren att ingen av oss kollade med kontraindikationer innan, men det gjorde flera av oss, det hörde jag. Men hur lätt är det att höra vad alla säger när det är 9 pers i rummet som pratar samtidigt??
Sedan var det vaxning, gick också bra, min kund hade tunna fina och glesa hårstrån så vaxningen var en baggis. Men den turen jag hade under vaxingen fick jag igen på ansiktbehandlingen, då min kund hade extrem svår hy att bestämma en hudtyp på. Hon hade massor av finnar, men var inte fet i hyn, inte särskilt torr, inga stora porer eller något annat som jag kunde koppla till en specifik hudtyp.
Jag valde att sätta bland hy på henne, men hade jätte svårt att motivera rakt varför. Tillslut kom jag fram till att hon var en blandning mellan fet och torr, torr på ytan och fet under. Vilket var rätt.. Men det tog ju ett tag, sedan rullade allt på och jag är riktigt nöjd.

När det äntligen var dags för sista momentet, epilering (då man går ner i hårsäcken med en nål och bränner sönder roten så att inget nytt hår kan växa tillbaka) Så hann jag bara bränna bort kanske 5 hår så säger hon att jag inte behöver bränna mer, var det då bra eller dåligt????
Tydligen var det bra, för efter så säger hon att du har klarat det teoretiska provet och du har även klarat det praktiska.
Först reagerade jag med att bara säga, jaha, oj vad skönt. Precis som om det vore vilken prov som helst, men sedan föll allt på plats och jag insåg att nu är allt över och jag klarade mig genom det helskinnad, med beröm tillochmed. Då började underläppen darra som på ett litet barn, jag hann tänka att jag minsann inte skulle börja grina, inte inför fröken och examinatorn, men det var redan försent, det gick inte att hejda. Kändes som om hela södra bergets vikt lättade från mina axlar och luften, orken och all stress och press jag burit på föll av mig och jag kunde pusta ut. In till resten av klassen och sa att jag klarade mig. Sedan stressa hem, satt i bilen och tänkte på att alla som satt i bilarna som jag mötte och stod brevid mig i kön måste tro att något himla hemskt hänt, för jag grinade, fulgrinade och hulkgrinade. allt släppte och kom ut som tårar. Var så himla skönt.
Men nu har jag grinat klart men har fortfarande inte riktigt insett att jag är klar med detta nu och att jag kan börja med annat, om det är så att hitta ett jobb eller läsa vidare..

Idag har vi haft utvärdering och fikat, vart ut och ätit med klassen, våra underbara lärare och biträdande rektor!! Jätte mysig kväll och jag ser framemot då vi ska ses och mysa och festa till det lite. Ska även bli skönt att umgås mer privat och inte bara behöva prata skola....

Så här har ni mig, Malin Hägglöf, hudterapeut.

och vet ni av något flaschigt bra jobb så hör av er:)