Besviken

Jag trodde att jag hade kommit till det stadiet då jag struntar i vilket. Men tydligen så finns det nått kvar som lyckas bli besviket?! Jag har sagt det så länge nu, att jag ska lämna vänner som inte tillför nått mer än bekymmer. Jag har sagt att nu skiter jag i det här för jag får ju ändå inget tillbaka. ändå är jag så jäkla dum som tar första steget, som i detta fall säkert är 5 steget, vad är det jag inte fattar?! Tydligen så finns det inte tillräckligt mycket intresse. Och jag blir så förbannad på mig själv. Förbannad på att jag blir besviken. För vad hade jag egentligen förväntat mig? att jag inte lyssnar på andra, att nu jävlar skiter du i det där för hon är inte värd det.

Varför jag ägnar ytterligare ett inlägg till detta vet jag inte heller.

Jag borde egentligen skämmas och tycka att detta är pinsamt. För om jag tittar på det hela så är det endå rätt så tydligt att min "vän" inte prioriterar mig. Oss. Varför ska jag då om och om igen försöka börja om? Och dessutom, börja om till vad? För det som var vi finns ju inte längre. Det som var vi, var för 2,5 år sedan.


Jag har sagt att det som vart har vart och nu är nu. Men finns det ett nu för oss?