vilken helg.

börjar i torsdags.

Då tog min fina kusin Jessica studenten. Jag och Loppan var in och kollade på när de tävlade om guldtrofen. De kom tvåa, men vann dansen. Vilket jag inte förvånades över. Jag stod och lipa på sidan av planen dom dansade på. Man blir liksom så stolt när man ser lillPersika stå där, dansa för glatta livet. Allvaret och koncentrationen lyste ur hennes ögon för att i nästa sekund brista ut i ett hysteriskt fnitter. Med samma kroppspråk och rörelser som alltid förr.

Jag tycker så mycket om henne. Hon är som en liten syster. Iom att vi alla är så sammansvetsade hemma så blir vi som en stor familj.

Hur det kommer att kännas när Poppe tar studenten tänker jág inte ens tänka på.

Fredag var jag på en prommis med Nils och hans mamma. Iso vart helt slut, solen gassade. Jag hade turen att bli bjuden på lunch hemma hos dem, i solen satt vi och jäste. :)

På kvällen brassade vi upp till Fräna och till treklövern där vi firade Jessicas student. Det började nu bli mer och mer verkligt att hon skulle flytta. (det har jag inte skrivit förr för jag vill nog egentligen inte tro att det är riktigt riktigt) För där på festen så fanns en bok som vi alla skulle fylla i. Man fick skriva precis vad man ville. Och det är svårt att sätta ord på saker ibland. Särskilt när man känner att man inte är riktigt redo att skicka iväg lilljess.

Men för att det inte ska bli fel så måste jag ju även säga att jag uppmuntrat och glädjs åt henne. Klart hon ska sticka iväg och upptäcka lite mer. Vi finns ju kvar hemma och det är inte värre än att hon får flytta hem igen.

Men man är ju van vid att hon är i krokarna liksom.

Det måste ha att göra med hormonerna som fortfarande håller sig kvar i min kropp. Jag tror jag får lite seperationsångest.

Flisan fick ersättning vid nio på tre klövern, och när vi kom till fränsta så tog jag på henne pyjamasen och la henne i vagnen. Jag och mamma gick en sväng runt fräna. Klockan var halv elva och jag gick i bara klänningen. Hur fantastiskt som helst. Synd bara att vi höll på att bli uppätna av myggen vid sjukhemmet.

Lördagen så for vi upp till stugan. Där gjorde vi inte många knop. Rörde oss från bryggan till dasset typ. Och de som vart i stugan vet att det inte är långt därimellan. :)

Vi såg en ödla, som jag först trodde var en snok, vilket gjorde att mamma hoppade jämfota rätt upp i luften och landande på bänken. Pappa fick upp en stor ful fisk, tjock var den också. Vi tror att det var en Id. Flisan sov, käkade och badade i balja.

När solen gick ner åkte vi tillbaka till fränsta och väl där nattade jag lillan. Somnade halv nio och vaknade inte förrän halv 4. Vi fick sova nere i källaren och där var det ju svalt. Tror det var det som gjorde att hon sov så gott.

Igår kom vi hem till en stor älskling som var tvungen att röja älgpass och klyva ved hela helgen:(

Nu sitter jag här och tycker det är skönt att det är skit väder ute, för då får man vara inne.

Det var allt för den här gången!!!